näemen asså jag har tänkt lite...

Rosa

2009-06-24T14:13:00.003+02:00

Sådära!
Väskan blev inte riktigt hundra... men mer mina färger än den kissåbajsbrungula färg som var innan.
Men den är välanvänd och lite sliten så färgen blev en aning flammig, aja funktionen är ju densamma, man får plats med allt i den!
Den kostade inte multum heller, en hundring på kitsch.se för nått år sen.
Nu är den visst slut där men här finns den kvar!

Kvällsnöje

2009-06-23T22:34:00.002+02:00

Den här tröjan och väskan ska få ny färg ikväll.
Förhoppningsvis kommer de ur tvättmaskinen med ett gladare rosa skimmer om sig.
Imorrn vet vi!

En till

2009-06-21T13:29:00.003+02:00

Då Linnéa är den mesta linslusen i famljen så får hon nu ett eget litet krypin.

Ont

2009-06-16T15:13:00.004+02:00

Vår lilla busiga valp har somnat in.

Han blev dålig i magen för ca en månad sen och har sen dess fått olika behandligar av vetrinären för att få ordning på den.
Han var hela tiden vid gott mod, lika pigg, skällig och busig som vanligt.
Fast smal och tunn då såklart.

Men nu i slutet av helgen blev han sämre och igår morse var han inte alls sig själv. Sist ner til frukost och brydde sig inte ens om att jaga kattena när de var i närheten.
Vi åkte in med honom till Universitetsdjursjukhuset Ultuna i Uppsala där han blev kvar för att utredas och undersökas för att få reda på vad som stog på med hans mage.
Han hade svarat bra på dropp och piggnat på sig så pass att han faktiskt gjorde lite motstånd imorse när de skull ta prover på honom, skällde och bråkade med personalen.

Men i eftermiddags så hade han blivit trött och slö.
Hans lilla kropp gav upp och han somnade in.

Charlie var en riktig rackarhund,krånglig och krävande, skällig och hoppig men samtidigt överöste han oss med pussar, kel och kärlek och vi saknar honom så fruktansvärt mycket, så det gör ont i våra hjärtan.

Paus

2009-04-22T10:32:00.003+02:00

Bloggen och bloggerksan tar en paus ifrån skrivandet och bloggtänket för att göra lite hundiga grejer.

Premiär!

2009-04-11T20:10:00.001+02:00

Idag har det tagits en tur med cykel för första gången i år. Charlie får åka cykelkorg för första gången nånsin och han gillar't! Och jag gillar att cykla i det varma vårvädret. Heja solen!

Ses nu

2009-04-11T01:44:00.001+02:00

And one.

Festivalvy

2009-04-10T20:07:00.001+02:00

Storstan i rosa

Malmen

2009-04-10T15:26:00.001+02:00

Här ska vi sova. Sent.

Sol!

2009-04-10T10:51:00.001+02:00

Nu drar vi till storstan och går på festival!

Småplock

2009-04-09T20:34:00.001+02:00

Ikväll äter vi med händerna. Vindolmar, korv, skinka, hallomi och lite annat gott. Mums!

Yes!

2009-04-09T12:36:00.001+02:00

Hon äter MIN mat! Inte burkmat! Min min min! Och hon gillar det!

Påskpresent

2009-04-09T07:56:00.004+02:00

Eftersom det är svårt för mig att personligen dela ut påskägg till alla er (5?) läsare så får ni istället en visuell present.
Ett bjud på mig och min lilla tokiga familj om man så säger.

Varken jag elller sambo är speciellt musikaliska, vi kan varken sjunga eller spela instrument. Men vi älskar musik och sjunger och dansar gärna med Linnéa ändå.
Åtminstone tills hon bli så stor att hon säger ifrån att "mamma, du är piiiinsam!"

Vilket kan komma tidigare än jag tror och hoppas om man ska utgå från de klipp jag hittade imorse.

De är från oktober, Skruttan är sådära 10-11 månader, och har precis börja hänga med ordentligt i rörelserna till "Imse Vimse Spindel".
En morgon var hon riktigt på hugget och vi försökte då fånga det på film, men såklart så gick det ju trögare då.

Så pappan försökte. Han la även till nya handrörelser, som den mogna 39 åring han är.

Sen försökte mamman.

Och notera barnets viftningar vid örat strax efter "uuuupp stiger solen". Man kan riktigt se hur det svider i hennes ömtåliga trummhinnor och hon funderar var den jobbiga ilningen i huvudet kommer ifrån.

Om man bara utgår från det biologiska arvet så är det ju förmodligen ingen Idol-vinnare vi när vid vår barm.
Men Skruttan älskar att "tunnga" och så länge hon tycker det är kul så skrålar vi vidare med våra ostämda pipor.

Som Lill Lindfors jazzade en gång "Musik ska byggas utav glädje!"

Påsktrist

2009-04-09T07:34:00.001+02:00

Det pimpade riset har tappat lusten efter nattens regn. Klibbiga fjädrar klamrar sig fast och hoppas på sol. Det gör jag med!

Botad

2009-04-07T13:23:00.001+02:00

Wow!

Utan att egentligen ha märkt det så har jag blivit av med ett beroende.

Idag slog jag på tvn för att slöglo lite medans Skruttan sov förmiddagsluren.
Zappade runt lite, landade på 4an och hamnade mitt i ett avsnitt av "Hem till gården".
Och jag hajjade ingeting!

Jag har alltså missat så många avsnitt att jag inte längre hänger med i handligen och får ut absolut ingenting av att titta på det.

När hände det här ?!

Kan det verkligen vara så att jag gjort något vettigare med min tid än titta på dålig engelsk såpa och helt enkelt glömt bort hur Dingels, Kings och alla de andra kufarna har det?
Är det här början på ett helt nytt liv?

Ja, jag kommer iaf vänta andäktigt på vad mer som står på lut bakom kröken på den stig som kallas livet.

Spännande tider!

Återfunnen

2009-04-07T10:38:00.001+02:00

Hela helgen har vi letat efter fjärren till dvdspelaren. Den återfanns idag på ett högst otippat ställe. Smart Linnéa!

Tåkigt

2009-04-07T08:15:00.002+02:00

När man är så liten som Skruttan så är det ju så att man inte rikigt har helt klart för sig vad alla kroppsdelar är till för.

De finns liksom bara där och de undersöks med största koncentration och intresse för möjliga användningsområden.

Små söta barntår kan ju till exempel fungera utmärkt som kexhållare.

Kattmat

2009-04-07T07:24:00.003+02:00

Även den rosa katten fick en dos av havregrynsgröt med banan.

Sen kommer den nog få ett varv i tvättmaskinen.

Det slipper Linnéa.

Helgen

2009-04-06T18:27:00.005+02:00

Efter vår babbelfredag så kunde vi njuta av en härlig helg tillsammans då städning,tvätt och andra tråkiga måsten fick stå till sida för det härliga vädret!

Vi började lördagen med en långfrukost och sen en stunds kreativ fingerfärgsmålning!

Skruttan uppskattade visserligen själva burkarna mer än målningen, hon ville stapla dem på höjden och bygga torn.

Pappan klämde dit en glad gubbe på magen på Skruttan och mamman lyckades med en röd tuppkam, tjusigt värre!

Efter bad av kletig unge så åkte vi upp till min familjs sommarstuga och spenderade resten av dagen där.
Ett mysigt liet hus med stor gräsmatta där unge och hundar kan springa (hysat) fritt.
Det grillades korv, dracks kaffe, åts bullar och kissades på utedass.

Sambo fick också leka macho timmerman och manövra en motorsåg, vilket han klarade galant. Inte dåligt för en nollåtta!

Skruttans mormor hade fixat en ny gunga och en liten skottkärra till unga fröken.
Hon ville gärna "gunka", och ingen mesfart heller, högt och snabbt!

Den lilla skottkärrnan laddades med bompadraken och det knatades på friskt med små ben, även om det var lite svårt att styra skottkärran åt rätt håll jämnt.
Eller så ville hon in i granen, vad vet jag!

På söndagen kom kärmor och hälsade på, uppskattat som alltid.

Vi hann med en hel del tillsammans bland annat en promenad med vovvarna.
Som en spännande och pulshöjande final på promenaden så trillade den svarta lillklanten alias Charlie i ån som rinner i närheten av vårat hus.
Han fick för sig att dricka vatten med baktassarna i luften. Stå på händer typ, smart va...
Det visade sig som tur var att han var en hejjare på att simma och kom tillbaka till land utan att jag behövde hoppa i det iskalla vattnet.

Sen följde bus och lek inomhus, fika med chokladkaka och glass och en sen lunch med Keldas Thaisoppa som toppades med kräftsjärtar. Gött!

Av kärmor fick vi också ett gäng påskfjädrar och när vi senare på eftermiddagen städade lite på vår uteplats så passade vi på att pimpa påskriset.

Som förmodligen kommer sitta kvar till midsommar om jag känner oss rätt.

Vi tog bort våra julkulorna vi hade i fönstergluggarna för en sådära två veckor sen.

Elektrisk

2009-04-06T18:05:00.003+02:00

Blä!

Förra veckan var en rikigt skitvecka, därav det fattiga bloggandet.

Kan inte sätta fingret på vad som var fel (nej, inga PMStider). Men allt var bara fel!

Energin räckte knappt till att fylla högra lilltån (som är marginellt mindre än vänstra) och än mindre orkade jag vara trevlig mot någon förrutom Linnéa.

Stackars sambo fick morr och fräs till svar på allt.

Ni vet hur det känns, man vibrerar liksom som om man vore elektrisk och vet inte hur man ska få ur sig all ilska och frustration på ett vettigt sätt.

Fel och brister är det enda som syns, både hos sig själv och andra och minsta motgång blir ett stort monster.

Trött, sur, förbannad och bitter.

Förmodligen var det en härlig mix av trötthet, stress för framtiden (söka jobb, dagis, körkort och allt annat man kan oroa sig för), dumma krav och måsten som tillsammans bildade en överladdning av hjärnan.

Sambo och jag hade ett bra snack på fredagskvällen och spänningen släppte till stor del.

Lite tårar och babbel kan lösa de mesta hjärnbrydderier.

Åtminstone för stunden.

Förmodligen krävs det hjälp av ett proffs för att reda ut min härva i huvudet men det får bli en senare utmaning, när jag känner att jag orkar och klarar ta tag i den och trassla ut den.

Men nu njuter jag iaf av solen och kan säga snälla saker igen!

Mobilbloggstest

2009-04-03T10:49:00.003+02:00

I skuggan är jag cool!

Roligt!

2009-04-01T20:00:00.003+02:00

Kolla vad fint Katja skriver om min blogg!
Kul!

Tack så mycket fina tjejen!

I got U

2009-03-30T08:30:00.003+02:00

Jag och Skruttan är riktiga P3junkies, radion står ständigt på i köket.
Bäst gillar vi Morgonpasset och Christer.

Linnéa gillar väl bäst musiken egentligen, hon diggar med till allt mellan Brittan och Inflames och kör sina små moves.

Men nu har det värsta tänkbara inträffat.

Hon har börjat sjunga med!
Vilket iofs styrker ett stolt modershjärta och får smilgroparna att kurva sig i mitt fräkniga ansikte.

Men.
Det är till den här.

"juh juhjuhjuhjuhjuhjuhjuuu!"

Morr

2009-03-30T08:26:00.002+02:00

Blä.

Idag vaknade vi alla på fel sida, kanske är vi jetlaggade av sommartidsomställningen.

Vi väntar med sura och tröttta miner på middagsluren och hoppas att vi vänder oss rätt efter den.

Firafika

2009-03-28T17:01:00.008+01:00

Lördag = godisdag, wohooo!

Idag har det snaskats på födelsedagsfika då vi inte hade något kalas förra helgen.

Ett stycke tårta monterades med hallonmousse inuti och chokladfrosting uppanpå.

Ett gäng kladdiga chokladkakor bakades också alldeles för tidigt en lördagsmorgon för att det överhuvudtaget ska funka att få recept och verklighetens tröttma att smälta samman i ett bakverk.

Efter en hel del svordommar och ett par plåtbrända fingrar senare så blev resultatet i alla fall hyfsat. Och gott!

Frysta bullar och lite andra kakor köptes faktiskt på ICA. Det ni!

Jag gav fan i att göra allt själv, hurra för mig!

Skruttan fick självklart medverka i bakverkstan och verkade vara väldans nöjd med chokladsmeten till de kladdiga kakorna, hon slickade med god aptit i sig den från slickepotten.

Snurr

2009-03-27T12:09:00.001+01:00

Och snurrar med Familjen.

Studs

2009-03-27T12:04:00.002+01:00

Idag studsar vi i takt med boysen.

Tråkhår

2009-03-26T22:25:00.004+01:00

Nya håret med slarvigt uppsat tofs och utan vare sig smink eller hårsprej.

Lessen för det men färgen syns ju i alla fall.

Våffelgårdag

2009-03-26T22:02:00.004+01:00

Såhär förvånad kan man se ut när man upptäcker att våffla faktiskt smakar gott.
Även om hon först skulle gnälla och knorra och inte alls ville ha.

För det är där vi är nu.

"Inte!" och "Nääeeej!" är två mycket använda ord av Skruttan.

Helst innan hon överhuvudtaget hunnit med att förstå vad hon tackar nej till.

Bara för att hon kan liksom.

Förbannad

2009-03-26T20:37:00.011+01:00

Det här hände igår en liten bit från vårt hus.

Upp vår gata och runt hörnet bara, längs med mina hundars vanliga promenad där dem och jag och Linnéa i sin vagn går ett par gånger varje dag.

Det kunde ha varit vi.

Det kunde ha varit ett litet barn och inte en liten pudel.

Jag blir så heligt jävla förbannad. Och rädd.

Det här är andra gången på ett halvår som kamphundar i Sala går till attack.

Förra gången var det två kamphundar som hamnade i luven på varann och polisen fick skjuta en av hundarna på plats, mitt i stadsparken. Den andra dog pga av sina skador.

Jag kan för egen del inte begripa varför man skaffar en sk "kamphund" för det första när det finns andra raser som inte är framavlade för att tugga på andra hundar. (Högst personlig åsikt och inget fakta)

Och visst, alla hundar kan bli felkodade av fel ägare.

Men dessa hundar, dessa muskelpaket med käkar som rävsaxar, kräver ju betydligt mycket mer kontroll och disciplin än en sketen bichon som ballar ur!

Och varför var inte hunden kopplad!

Alla hundar ska ju för fan vara kopplade i stan!

Spelar ingen roll hur jäkla säker du tror dig vara på din hund!

Jag är säker på att det finns fina snälla hundar av "kamphunds"raser, det är inte hundarna jag är förbannad på.

Jag är förbannad på de ägare som inte inser hur mycket dessa raser kräver för att vara bra och välmående hundar.

Så att jag och resten av stan slipper vara rädda för våra barns och hundars skull när vi är ute och går en helt vanlig jäkla promenad.

Fy fan så jävla förbannad jag är.

Valpen

2009-03-26T08:32:00.003+01:00

Han har fått namnet Charlie och han fick i stort sett välja sitt namn själv.
Vi provade några av våra namnförslag och när vi sa Charlie så vickade han på huvudet och kollade på oss precis som ”Ja, vaddå?” Så Charlie blev det.

Den lilla gynnaren är ett riktigt busfrö med vassa tänder och snabba tassar. Han yr som en virvelvind runt benen för att i nästa sekund lägga sig å vila med ens fot som kudde.

Han är lite som ett litet barn i tre utvecklingsstadier samtidigt.
Precis som det lilla nyfödda barnet vill han vara nära nära, det pips och skälls om jag ens för en liten stund går iväg för kanske ett toalettbesök.
Precis som barnet som börjat krypa så stoppar han allt i sin väg i munnen oavsett om det är grus, skor eller Linnéas leksaker.
Och precis som Skruttan så ska han testa och klättra på allt och vill utforska världen på egen hand.

Visst är det jobbigt.
Jag har ännu mindre tid för mig själv nu och både jag och Pål slocknar ovaggade vid tiotiden på kvällen.
Men det är också mysigt och roligt med mycket gos och pussar och han är ju inte en ständigt kissnödig valp för evigt.

Linnéa tycker också det är roligt med en liten kompis (förutom när favvoleksakerna stjäls och blir tuggade på). På kvällen när hon rabblar sin lilla ”det här kan jag säga”-ramsa, då ord som Mamma, Pappa, Mommo, Ninnéja uttalas högt och tydligt så är det nu två vovvar som sägs efter varann.
Wooovve, Wooove.

22a mars

2009-03-25T12:34:00.002+01:00

Ja inte idag då, idag är det den 25e mars.

Men i söndags var det den 22a och även så min 28e födelsedag.

Som jag visst delar med en massa folk i Sverige då det enligt lokaltidningen är den vanligaste födelsedagen i landet.

Lämpligt nog en sisådär nio månader efter midsommar.

Mitt födelsedagsfirande blev extremt vanligt i år. Eller kanske ovanligt då den inte firades alls egentligen.
Lillvalpen har ju precis kommit hem så vi tog det lugnt och hängde bara lilla familjen. Födelsedagsfika med resten av de berörda bekantingarna hålls i helgen som kommer istället.

Förutom födelsedagskort från Mallisfarfar, paket från svärmor med tjusigt förkläde så fick jag en present av kära sambo. En spikmatta!

Det är inte så läskigt som man kanske tror att lägga sig på den utan faktiskt ganska skönt.
Ontskönt liksom.

Först är det svidigt som tusan men sen blir ryggen alldeles varm och efter en stund så blir jag trött och såsig.
Superbra för att varva ner på kvällen skulle jag gissa, ska försöka få till lite tid på kvällarna efter Skrutta har somnat.

Månadslöften

2009-03-25T09:50:00.002+01:00

Mjahapp.
Det har ju inte gått så särdeles jättebra med min idé om månadslöften.
En summering:

* Godis har ätits. En hel del faktiskt.
* Vovvepromenader på mornarna har det inte blivit speciellt många.
Linnéas tänder har hållit igång kära mor och far i många långa nätter och då fick sambo
som liks skulle upp ta hunden.
* Öppna förskolan är inte besökt 4 gånger, snarare 3. Så halvOK.
* Blogginläggen blev bara 20. Men så hade jag en vecka på Mallis att vila från datorn också.

Det enda av löftena som jag faktiskt fixade helt och fullt var körkortstillståndet. Det är ivägskickat och nu väntar jag bara på ett litet meddelande från Länsstyrelsen att jag får ge mig ut och köra. Ja, asså inte själv såklart, utan med mor och far bredvid.

Som allt är nu med ivrig valp och klätterbabbelapan till unge så lägger jag ner hela grejen med löften.
Jag kommer vara nöjd om jag får tid till att duscha och hålla efter här hemma.
Allt annat är ren och skär bonus!

Eller fan.
Jag vore ju inte jag om jag inte satte lite krav på mig själv.

Så här då:

Månadslöfte 20/3 – 19/4
· Bara godis på lördagar. I MÅTTLIG mängd.
· Laga vettig middagsmat och lunchlådor. Liljas (lokalt gatukök 1½ minut från porten) och
liknande mat”affärer” är härmed minerad mark. Får icke beträdas!
· Hitta en liten halvtimme på kvällen som är bara min, utan barn, hundar och sambo.

Snälla och hyfsat lågt satta krav.
Bra träning för en sån som jag.

(20) Skall kommer!

2009-03-19T11:52:00.004+01:00

Imorrn ska vi äntligen hämta lillvovven i Storstaden, ska bli så spännade!

Fortfarande har viinte bestämt något nytt namn, men Charlie och Nisse ligger högt på listan.
Några förslag?

(19) Komma skall

2009-03-19T07:28:00.006+01:00

Igårkväll hade jag en lite msn-diskussion med min kära mor angående vad det ska bli av Skrutta så småningom .

Min mor antydde att jag kommer få sitta vaken om nätterna på helgerna när hon är i 15 års ålder och ängsligt vänta på att ungen ska komma hem .
Jag i min tur hoppas på att hon ska bli en liten plugghäst och hålla sig hemma med sina föräldrar och kolla på framtidens På spåret tillsammans medans fredags tacon tuggas.

Men det börjar redan visa sig vart det bär hän.

Hon är ju inte helt olik Vyvyan i "The young ones".

(18) Förtydligande

2009-03-19T07:23:00.002+01:00

Den besatta tanten syntes ju inte så bra i förra inlägget. Så här är hon.

(17) Mallisresan

2009-03-18T22:17:00.012+01:00

Klockan grymt aptidigt på söndagen åkte vi till Arlanda med Skrutta och hennes mormor och morfar.

De hade fått resan av oss som tack för all hjälp med flyttar, barnvakt, hundvakt, kattvakt och en himlans massa bilkörande till IKEA och liknande de sista 2 åren.

Efter en svindyr fikafrukost på Arlanda så var det dags för flygfärd och det gick faktiskt bra.

Linnéa skötte sig utmärkt på planet både dit och hem. Lite knorr av uttråkning och spritt i benen, men 3 och en halv timme att sitta någorlunda still är lååång tid om man är 16 månader. Självklart ville hon dra sin egna väska med leksaker, den var fullpackad med små pysselgrejer. Och mormors egenhändigt sydda aktivitets"tavla", ihopvikbar, med små fickor att stoppa grejer i och dragkejda att dra i och kardborrband att stänga och öppna. Mycket nöje med den kan jag lova!

Väl på Mallorca blev det bussfärd upp till Alcudia på nordöstra sidan om ön, enbåde fin liten stad med havsbukt och 15 km strand. Vi bodde på hotell Nuevas Palmeras, farfars hotell, ett fräscht och jättetrevligt ställe trots sitt tråkiga yttre.

När vi var där nu så var det ju lågsäsong och det var lungt och stillsamt både på hotellet och på byn.

Skönt tyckte vi.

Stranden var inte belamrad med solstolar och kladdiga soldyrkare utan det fanns gott om plats för bland annat sandgrävning.

Skrutta fick leka med hink och spade för första gången och tyckte det var riktigt kul. Och mycket sand fanns det ju såklart på stranden. Så hon kommer att bli grymt besviken när hon till våren får uppleva små fjuttiga sandlådor har i småstaden.

Hon fick även ta en promenad i vattenbrynet och för första gången känna på havet.

Linnéas pappa utmanades att ta ett dopp i havet och var inte sen att visa sig på styva linan. För 1.10 euro så tog blekfisen ett doppp i det 16 gradiga vattnet, brrrr!

En av dagarna tog vi lokalbussen till Palma för att få oss en dos av mallorkinsk kultur. Naturligtvis glömde vi skötväskan med blöjor så vi fick vackert pröjsa 250 spänn för ett paket! Så nu har Linnéa 62 svindyra finblöjor att bajsa loss i, whii!

Kulturdosen bestod av ett besök av Katedralen i Palma, Le Seu.
Mäktigt, stort och överdådigt och naturligtvis en smula andligt.

en smårolig detalj är tanten med det galna håret som fasnade på en av bilderna. Kanske var hon där för rehabilitering.

Men mestadels så slappade vi faktiskt. Tog sköna promenader längs med stranden och busade med Skruttan.

Linnéa vakande halv sju varje dag, pigg som en mört och slocknade utmattad av alla nya upplevelser och intryck vid sju-åttatiden på kvällen.
Och strax därefter så somnade vi.
Vi försökte faktiskt att vara vakna längre, vi är ju faktiskt på semester, men vi behövde nog sova. Man ligger ju back en hel del med sömnen sen ett och ett halvt år tillbaka.

Vårt hotellrum erbjöd dessutom riktigt sköna sängar.
Och vacker utsikt såklart.

Överlag så var ju medelåldern på hotellgästerna ganska hög. Likt farfar så är många av långtidsgästerna pensionärer som passar på att fly de kalla, mörka och slaskiga månaderna här hemma i Sverige.
Ett gäng härliga gubbar och tanter som en del mer liknade ljusa russin efter flitigt solande i solstolar på havssidan av hotellet.

Och konstigt nog visste alla vem Linnéa var!
Vart än vi gick så skulle det gullas och babblas med Skruttan.

Men det är klart, vem kan motstå en sådan här gullunge?

(16) Mallistänk

2009-03-18T21:37:00.003+01:00

Jag passade faktiskt på att ta en lång bloggpaus även om det fanns både internet och datorer på Mallis.
Helt ärligt så funderade jag faktiskt på attt lägga ner bloggen helt.

För någon som mig, som har en otroligt irriterande stor prestationsångest så tar det mycket funderingar och formuleringar innan ett inlägg formas och publiceras.
Ibland är tröskeln lägre och då kan de spotts ut snabbare men oftas är den snubblande hög.

Det är banne mig skittråkigt att ha sådana höga krav på sig själv!
Det suger liksom livslusten ur en.
Jag har nånstans nångång tagit ifrån mig rätten att få känna mig supernöjd med mig själv, lycklig och tillfreds. Som att jag inte vore värd det.

Men fan!
Det är jag ju!

Så nu får ni (och jag förstås) ta lite halvdana inlägg som kanske är lite tråkiga, förvirrande, arga, glada, roliga, knasiga, velande och felande. För sån är jag.
Jag måste bara fatta det själv.

(Jo, jag vet. Usch!
Detta blev ännu ett "jag är skit och måste ta tag i mig själv"-inlägg. Men jag skyller på en begynnande 30-års kris. 28årsdagen närmar sig med stormsteg...)

(15) Vuxentråkig

2009-03-07T23:21:00.005+01:00

Idag fick det svart turkosa håret se sin sista hårborste.

Efter tre förpackningar blekmedel ( jo de är mycket men jag har tjooockt hår) och två förpackningar rödbrun hårfärg är nu håret trist och brunrött igen. Blä.

Vuxentråkigt hår.

Jag skulle lagt upp en vuxentråkig frisyrbild men jag hinner inte nu.

För jag ska upp om tre timmar och fara med resten av familjen till Arlanda och få uppleva Skruttans första flygtur.

Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det.

Vi har väl alla vart med om den där ungen som aldrig håller tyst i bussen/tåget/tunnelbanan eller kön på Ica.

Huuu...

Jag får försöka blogga nånstans och tala om hur det gick sen.

Hola!

(14) Res i väska

2009-03-06T00:50:00.003+01:00

Vi peppar inför Mallis!

(13) Knäkatt

2009-03-06T00:30:00.002+01:00

En av de knasiga katterna vill hemskt gärna ligga trångt. Hon har själv pressat sig in under datorn i mitt knä, jag har alltså inte mosat katten med laptopen.

Så ni vet.

(12) Resfeber

2009-03-05T23:22:00.004+01:00

Som jag redan snuddat vid i tidigare inlägg så åkte min familj på bilsemestrar och tältade varje sommar.
Runt om i Sverige till glasbruk, nöjesland och ”här har det bott en betydelsefull kändis för en herrans massa år sen” – ställen. Och så till exotiska Danmark och Åland förstås, då de resorna även inkluderade en spännande båttur.

Jag var ju som sagt åksjuk och fick poppa åksjukepiller och tugga tuggummi och absolut inte läsa i bilen för att förhindra kräkkatastrofer. Det lyckades inget vidare och inte hjälpte det att ha en far med förkärlek till små kringelkrokiga skogsvägar, för att få se vacker skog och natur, som det visst hette.

Men utöver åksjukan så blev jag som oftast sjuk på riktigt också.

Ett år då Danmark stod som slutmål så tyckte mamma att vi skulle pröva de nya åksjukeplåstren. En smidig liten klisterlapp att sätta bakom örat och så skulle åksjukan vara ett minne bott.
Första stoppet på bilresan var ett glasbruk i Sverige och natten skulle spenderas på vandrarhem för att slippa sätta upp tält och pyssla med gasolkök.
Och tur var väl det, jag fick en allregisk reaktion på plåstret och fick nässelutslag över hela kroppen, svällde upp och kräktes och mådde riktigt kass.
Vi hade en väldans tur att det samma natt bodde en barnläkare med familj på vandrarhemmet som rådigt nog tagit med sig Tavegyl (allergimedicin) till sina egna barn. Han efterskänkte flaskan till oss då de var på hemfärd och vi kunde fortsätta bilfärden mot Danmark.

Några år senare då jag kommit upp i tonåren så var vi på tripp till Selma Lagerlöfs Mårbacka. Vi var där samma helg som det också var Frykdalsdansen, ett dansbandens Hultsfredsfestival kan man säga. Campingen vi bodde på var nedlusad med onyktra Sven Ingvars snubbar och spättor.

Jag hade fruktansvärd mensvärk när jag var yngre och det var ju naturligtvis så att vi åkt iväg när jag väntade lingonvecka.
Så jag mådde riktigt dåligt och spydde ner min sovsäck mitt i natten till tonerna av något smörigt dansband (kan ha varit en bidragande orsak till kräkreflexen, jag är inte säker) och min kära mor fick knata till tvättstugan på campingen.
Smått generad får hon försöka förklara för vakterna att det är hennes dotter som mår dåligt och att det inte är någon överförfriskad karl eller väninna som lagt pizzan i säcken.

(Och som en parantes så är jag helt övertygad om att Kräk-Eva faktiskt hade mensvärk den där natten. Jag har varit med om det flera gånger, stackars tonårs jag! Ja, och stackars Eva också såklart!)

Listan kan fyllas på med halsfluss, redig förkylning med hög feber, mera åksjuka och båtsjuka.
Till slut trodde min lillasyster att jag blev sjuk med flit och ville inte jag skulle åka med mer på semestrarna.

Jag hade ju trott och önskat att det här skulle vart någon typ av barnsjukdom som jag skulle växa ifrån med tiden, men näe.
Med sambo i England för 3 år sen fick jag halsont och feber, i Thailand för 2 år sen magsjuka.

Nu visar det sig att jag har även för vidare resfebergenen till Skruttan.

Vi ska åka till Mallorca på söndag och hon har börjat hosta och snörvla. Själv har jag känt mig varm och småblossig, och sitter nu och hostar även jag.

Kul.

(11) Emil

2009-03-04T21:28:00.006+01:00

Det här är bild av en mindre glad jag för ungeför 26 år sen.
Jag var visst väldigt nöjd med att få rullar i håret tills jag såg mig själv i spegeln och då trodde att min kära mor deformerat mig för all framtid. Det ser även ut som att jag redan då var ett stort fan av choklad av de snygga fläckarna runt munnen att döma.

Då bodde vi i ett stort färgglatt radhusområde där alla hus hade klämmiga färger. Vårt var svart, inte så klämmigt kanske men coolt.
"Hem till Svatta huuuset!" sa jag och min syster när vi lessnade på de eviga bilsemestrarna där jag mestadels satt och mådde illa, åksjuk som jag blir.
(Nu för tiden är de svartmålde husen ommålade till en tråkgul färg.)

Radhusområdet är nu som då uppdelat i gränder och på vår gränd bodde ett par ungar i min egen ålder däribland två små tjejer som blev mina bästisar. Och så bodde där en ett år äldre pojke, Emil.

Emil blev min första kärlek och säkerligen resten av tjejernas också. Han var en blond linslus som ville synas och höras och var full med hyss, precis som hans namne.

När vi kom hem efter en av våra semesterutfärder i bil så hade han lekt frisör med en grannflicka. Hon var fläckvis skallig och resten av hennes långa ljusa hår var nu mera stubbat i en igelkottfrisyr. Modernt och vågat kan ju tyckas, men det tyckte nog inte hennes arma moder.

Med Emil delade jag min första puss på munnen när jag var 5 år.
Vi hade krypit in under en filt på hans födelsedagskalas och där smackade det till.
Men då vi flyttade till villa samma vår och Emil och jag gick på olika förskolor så dog liksom förhållandet ut.

Jag hittade en ny kärlek på gatan dit vi flyttade och som jag minns det så gick det ingen nöd på Emil när det gällde kärlekskranka tjejer, så han kom nog över mig rätt snabbt.

Idag är Emil fortfarande i rampljuset, men nu på en riktigt scen och på tv. Han spelar bland annat den läskige Knutbypastorn Helge Fossmo i "Vägen hem".

(10) Min hatt den har tre kanter

2009-03-04T21:10:00.001+01:00

Tänk vilken tokrolig unge man har

(9) Snö

2009-03-02T22:11:00.003+01:00

Jag fick precis en bild av sambo som är ute och rastar hund. Snö, snö , snö och uppifrån kommer mer snö, snö snö.

Fan, man borde kanske leta reda på ett par skidor till det dära stavarna...

(8) En till

2009-03-02T21:34:00.010+01:00

Hurra!
Vi väntar tillökning i lilla familjen!

Och nej nej! Det är inte en bäbis som är på tillväxt, det är en liten hundvalp som snart ska få flytta hem till oss.

I söndags var vi och kikade på valpen, som just nu heter Zorro (asså inte döpt av oss utan av uppfödaren) och är av rasen pumi. En till utseendet lite knasig ras som är... fulsöt.

Det ska bli spännade och skitjobbigt, svinkul och superhärligt på en och samma gång att få hem den lilla gynnaren till familjen.

Min tanke är att jag ska gå lite kurser i lydnad, agility och så och så småningom långsamt morfa till att bli en riktig hundnördstjej.
Ni kanske kommer ihåg hon Kanin-Sandra i den gamla goda dokusåpan Baren när det begav sig. Fast hon hade kaniner då. Men så nördig och insöad. Fast på hundar då.

Jag har aldrig haft någon hobby eller sport eller så som jag riktigt brunnit för så tänkte det var dags nu. Bli Pumi-Tessan!

(7) Minisporta

2009-03-02T20:53:00.005+01:00

Ny vecka nya steg!

"SPORT"veckan blev inte alls så sportig som det var tänkt.

Men ett par vändor med stavar och ett par utan blev det iaf och stegen for iväg till en bra bit över 10 000. Tills jag tappade sen sabla mätaren!

Enligt sambo så är det uträknat så av stegmätarmojängstillverkarna att man, lat som man är, struntar i att sätta fast mätaren i det lilla band som medföljer och sen kan knäppa fast i byxhällan, tappar mätaren, svära och köper en ny. Vilket jag nu ska till att göra. Grattis stegmätarmojängstillverkaren!

I torsdags fick jag iaf med mig sambo ut och stava loss lite, en timme drygt. Detta firade vi med egenhändigt bakade minisemlor med blå grädde.

(6) Depeche

2009-02-23T22:40:00.009+01:00

Anledningen till att jag och sambo överhuvudtaget började prata med varann på Helgon.net den där hösten -05 var Depeche Mode.
Jag hade turen att tillsammans med en kompis fått tag på biljetter till deras spelning på Globen den 1a mars året efter. Det var ett idogt arbete med ringa, lägga på, ringa, lägga på, ringa...

Jag hade någon vecka senare fått besök på min presentationssida på tidigare nämnda community, blev nyfiken och klickade på besökaren för att glutta tillbaka och tyckte väl att det var en rätt söt kille men kanske lite gammal, haha!
I hans presentation stod förrutom musiksmak och diverse annat även hur sjukt sur han var över att ha missat att få tag på Depeche biljetter.
Glad och inte så lite mallig över min egna biljett så kunde ju jag ändå inte låta bli att retas med denne ståkkhålmare. Jag lämnade ett stöddigt litet meddelande i hans gästbok i stil med "jag har biljetter, det har inte du! Na na nana na naaaa!"

Från den dagen så började ett evigt tjat från hans sida om att jag borde ge honom min biljett, eller iaf min fixa så min kompis inte ville gå så han kunde få hennes. Varje dag ett meddelande (ibland fler) i gästboken om hurvida det skulle bli med depeche konserten, "DM?". Så småningom utvecklades vår dialog till långa kvällschattar på msn om det mesta mellan himmel och jord och vi hittade liksom en jargong som på en gång satt sig, det klickade mellan oss så mycket som det nu kan med någon man inte träffat i verkligheten. Vi blev nog båda lite förundrade.

Efter ungefär tre månader av msn-chattar och sms vågade jag låta honom ringa för första gången. Jag var mest rädd att jag skulle låta fånig och tänk om vi inte hittade varandra så som vi gjorde i text.

Jag hade fastnat mellan två tåg i Norrköping på vägen hem till min nya stad från ett besök hos mamma och pappa. Mitt tåg dit hade blivit över en timme försenat och jag var nu tvungen att sitta och glo på stationen i ett par timmar för att invänta nästa lokaltåg som gick hela vägen till min stad. Jag skickade ett sms och beskrev min utomordentligt tråkiga situation. "Jag ringer nu" fick jag tillbaka.
Ooops!
Jag svarade, med hög puls och svettiga händer, och tur var väl det! Jag minns inget av det vi sa då, men jag minns att jag kände att det här, det var något vettigt och riktigt, något som kunde bli himlans bra. Och det blev det!

Så, tack Depeche för att ni då åttiotalet precis börjat bestämde er för att börja lira i band!

Här får ni ett smakprov på vad vi ska se i Köpenhamn i sommar. Första officiella spelningen av nya singeln "Wrong" som släpps i april, då även nya albumet är tänkt att komma.

(5) Vackert

2009-02-23T11:00:00.001+01:00

Den här covern av Ane Brun får mig att bli gråtig.
Kanske det pianots klink som ensamt men starkt följer de av Ane sprött och vackert sjungna orden. Eller så är det texten i sig som slår an grinsträngen.

Att våga bli sig älskad för den man är. Att våga visa den regnbåge av alla de känslofärger man bär inom sig. Att dumpa den gråsmutsiga hinna man döljer sig bakom, för man är rädd. Rädd att man inte duger och räcker till.
Oduglihet är en gråsvart och trist känlsa som stundtals svärtar ner min egna regnbåge, och är svår nog att gnugga bort med bara min egna vattenhink och trasa. Men jag jobbar på det och jag har hittat ett ganska effektivt lösningsmedel, Linnéa.
En puss och kram från det bästa man har får de flesta fläckar av självtvivel att försvinna och ersättas med en varm glittrande rosa känsla.

(4) Sportigt

2009-02-23T08:00:00.000+01:00

Den här veckan är det sportlov i småstaden. Och i en överkommelse med min inre tioåring så tänker jag också ta lov och utföra sportigheter, woho!
Men för att i jämlikhetens namn tillgodose alla mina inre åldrar så kommer jag inte slänga mig ut för en backe med pulka/skidor/snowboard under mig. Näe, jag ska se till att avfärda gnäll från min inre pensionär. Jag ska stavgå!

Japp, denna utomordentligt löjliga motionsform där man är garanterade minst 3 tillrop av typen ”Du! Du har glömt nått, haha!” och alternativt vid grusad gångbana ”Dåligt glid idag va, haha!”
Men sanningen är den att jag vet att det funkar så som det är tänkt, iallafall för mig. Jag får upp tempot och jag jobbar mer med överkroppen. Har jag sen riktigt göddig musik i lurarna så ser utsikten att likt en Gunde uppspeedad på havregrynsgröt komma swooschande fram med min skrikgula reflexväst på riktigt god ut.

(Den uppmärksamme läsaren har kanske sett att jag lyckats kleta dit en liten veckolista till höger. Jag tänker nämligen jaga steg i min vardag i detta sportloviga infall. Målet är att komma upp i 10 00 steg varje dag)

(3) Skitinlägg

2009-02-22T21:46:00.004+01:00

I vår lilla familj har vi inga större problem att snacka skit. Alltså inte dynga av den sorten som är elak och sårar den berörda utan av den typen av slutprodukt som hamnar i toastolen alternativt blöjan. Avföring helt enkelt.

Förmodligen började denna avslappnande attityd på min och sambos första långresa tillsammans. Vi var i Thailand för att sola, bada och slappa i 11 dagar. Vi fick tyvärr spenderade de 5 sista dagarna med att avlösa varandra på toaletten. I fattiga försök till romantik skålades det med resorb i plastmuggar mellan spolningarna.
När vi sen kom hem till vardagen igen hade bajsochkräks-gränsen för länge sedan raserats och utplånats. Vi har sedan dess även fått lägga till bajsblöjan och konsistensen, färgen och lukten av dess innehåll i vår dagliga konversation.
Nu för tiden har också sambons mage blivit känsligare och då han som oftast får väldigt brått till toa så är det inte ovanligt att det under eller direkt efter måltidsätning kommer ett ”Näe, jag tror jag måste skita!”
Konstigt nog i sammanhanget är att vi ändå är väldigt nog att både låsa dörren och sen doftspreja efter våra respektive nr 2 besök på toa. Sambo ser också till att hosta lite lägligt när han har sittbesök i badrummet och jag kan sätta igång kranen för att dölja vad som egentligen försiggår. Men prata om det, det kan vi!

Då man har en liten skrutta som vår Linnéa så förundras man hela tiden över hur snabbt hennes utveckling går. Från en dag till en annan så har hon lärt sig ett nytt ord eller lärt sig hur man smackpussar på både oss och vovve. Hela tiden suger hon åt sig kunskap och lägger ihop intryck, förstår mer och försöker också att göra sig bättre förstådd. Härligt och fantastiskt häftigt!

I helgen har denna kunskap om sin pappas förehavanden på toaletten tagit sig uttryck.

När vi gjorde i ordning oss för att gå ut på promenad i lördags förmiddag så skulle sambo bara in på toa en sväng innan vi skulle gå. ”Pappa?” frågar skruttan och bankar på toadörren. ”Mmm… pappa skulle kissa…eller nått” säger jag lite så utan att tänka, fullt upptagen med att få till mössan så luggen inte döljer sikten. Linnéa tittar på dörren och säger fundersamt ”pappa…” Sen skiner hon upp och utropar ”Pappa ’ajjta! PAPPA BAJJTA!”

Så resten av helgen då sambo varit utom synhåll så har hon frågat efter honom och sen snabbt och glatt kommit på vad hon har lärt sig att han gör när han inte syns.

”Pappa? Pappa bajjta!”

(2) Kulmagar

2009-02-21T16:19:00.003+01:00

Idag fuldansar (dannta mamma, dannta!) vi till denna medans pappa lyssnar på engelsk fotboll.

(1) Växa upp

2009-02-20T10:28:00.004+01:00

Det kan kännas tungt när man kommer till insikten att man bara blir äldre och större och man kanske inte riktigt kan göra det man gjorde när man var yngre. Även om man bara är 15 månader.

En gång i tiden gick det lätt och smidigt att ha båda fötterna på brickan

Återkomst

2009-02-19T14:12:00.006+01:00

Med skamset häng på huvudet återvänder jag till den fruktansvärt dåligt uppdaterade bloggen. Förlåt ni få men intressanta läsare!

Men en superförkyling och tråkväder och kyla kombinerat med att skrutta håller på att få 7 elaka tänder och gnäller hela nätterna och leder till sömnbrist el grande har tillsammans resulterat i en känsla bäst beskriven som en halvhjärtat urvriden disktrasa. Lite tung, slapp och sunkig och inte så speciellt pigg och fräsch.
Jag ska bättra mig, jag vill ju så gärna skriva och det snurrar fullt med små och stora funderingar i mitt turkosrandiga huvud.

Senast i raden av tänk ligger nu idén om månadslöften. Något som spånades fram då jag insåg att jag inte direkt har klarat några nyårslöften alls...
Eller jo, jag har faktiskt varit snällare mot min sambo. Och jag tror han tycker det med för jag fick tio röda fina rosor på alla hjärtans dag. Det måste ju betyda att jag är godkänd iaf!

Öppna förskolan har besökts en (1) gång i år. Men tack vare förkylningen som vi fick där och då när vi beblandade oss med snoriga barn så har vi ju inte kunnat gå dit som vi hade tänkt. Men visst, vi har ju inte varit förkylda i en och en halv månad. Så IG på det.

Min fredagspresent till mig själv har inte heller blivit av om man då inte räknar de påsar med naturgodis som på något onaturligt vis smygit sig in i helgrutinerna. Vilket så leder oss till ännu ett IG i komma i form-grejen också. Det fuldansas också alldeles för lite i min vardag. Hurra för mig.

Körkort och jobb finns det inget heller än så länge men jag har iaf installerat Bonniers Trafikskola 2009 på datorn, alltid något!

Men ett helt år är ju lååång tid att vänta för att fixa nya löften att hålla efter de första har havererat. Så jag tänker köra med månadslöften, de är ju bara en 12e del så långt. Dels får man ju en ny chans att fixa ett brutet löfte var 30e dag och dels så behöver man inte hålla ett löfte mer än 30 dagar. Sweet!

Och bara för att krångla till det så tänker jag börja med dem nu, mitt i månaden!

Så här är mina första löften för mitt första månadslöfte:

20/2 - 19/3
*fixa körkortstillstånd( dvs "lämpen")

*ta vovven på morgonen måndag-fredag

*inte äta godis (även om det kallas natur i förnamn)

*skriva 30 blogginlägg

*gå till Öppna 4 gånger

Sådär! Inte överväldigande mycket och inte speciellt svårt heller. Perfekt för ett första försök på månadslöfte!

Dessutom kommer vi vara på Mallorca en vecka i mars så då slipper jag ju vovven på morgonen , haha!

Suturlös

2009-01-29T22:42:00.006+01:00

Idag har jag och skrutta varit hos tandläkaren för att få väck de stygn som inte lossnat av sig självt under veckan. Skönt!
Linnéa tyckte väl inte att det var allt för skoj och se tanter med gröna munskydd pilla mamma i munnen med stora pincetter. Men det läskiga vägdes upp av att åka hiss som visade sig vara väldigt spännande med knappar och dörrar som visade olika utsikt varje gång hissen stannade.

Annars idag så har jag testat att göra om mig till mangatjej. Cool va! Tyvärr gick det inte att lägga in turkosa slingor men inte helt olik mig.(Iaf en väldans bra dag efter en riktigt lång sovmorgon och ett gäng hår- och makeup-proffs dårå)
Hanna hittade sidan.

Kawaii!

Mindre ynk

2009-01-20T15:12:00.003+01:00

Efter en skål med halvsmält melonmjukglass och en timme tv-spelande så blev jag på mycket bättre humör igår. Några stackars usla fiender i Mario Galaxy fick smaka på Marios vrede (ja, egentligen min frustration då) och ivriga spinnande runt dem och sen några välriktade hopp på dem.

Idag gör det inte alls lika ont som igår, men istället ser jag ut som en snedmatad hamster. Man skulle även kunna tro att jag har adopterat Jay Lenos haka och satt den lite till höger om min egen.

Men så länge det inte gör tokont så ska jag inte klaga!

Men jag vill fortfarande äta kaka...

Ynklig

2009-01-19T18:26:00.002+01:00

Idag är det synd om mig.

Imorse var jag och tog bort en visdomstand som förra året gjorde sig påmind en hel del. Pål är hemma idag och jag fick stöka iordning mig helt i egen takt. Först en skön promenad, lite frukost och en dusch. Jag hann till och med bläddra lite i lokaltidningen. Vilket lyx!

Så klockan åtta var jag uppe hos min folktandvård och fick eländet bortopererad. I min värld (där vardagen går ut på att serva och gosa och pyssla med en liten skrutta) blev det nästan som att vara på spa. Bli omhändertagen av två snälla tanter, få ett urtjusigt grönt lakan draperat över sig, Radio Västmanland i bakgrunden som om man kisade med öronen lika gärna kunde ha varit avslappnande toner av valsång. Det enda som var svårt och ignorera var ju sågen när det hade sönder tanden som inte längre var så vis. Men i övrigt en helt ok upplevelse.

Tills bedövningen släppte...

FY FASIKEN!

Det här är värre än vad den usla gadden någonsin kunnnat prestera på egen hand... eller tand kanske. Det bultar ända ut i örat och det gör ont att svälja. Kinden är rundare än vanligt och jag får inte dricka varmt eller äta nått med frön eller annat smått som kan fastna i det chicka lilla sår som är i munnen.

Och jag har INTE bra humör när jag är hungrig. Och det är ännu sämre när jag vet att jag inte får stilla min hunger med det som är äkta ynklingsmat - kakor och godis.

Och allt man stoppar i munnen smakar Cordosyl, äckelmunskölj, som jag ska låta plaska runt i munnen efter varje gång jag ätit eller druckit något. Så jag äter eller dricker inte och sitter istället och är sur. Jättesur.

Jag tror den förbaskade tanden ligger där i en sopsäck på folkis och hånskrattar nu.

Vad som gör dagen och mig ännu ynkligare är att mensvärken bestämde det var en bra dag att attackera också. Allt på en gång!

JAG VILL HA KAKA!!!

Jag vann!

2009-01-16T11:17:00.001+01:00

Kolla in nr 7 :-)
http://vemihelvete.se/2009/01/och-vinnarna-r.html

Mera prutt

2009-01-14T23:19:00.004+01:00

När jag letade pruttande ko-filmen i inlägget nedan så hittade jag den här söta filmen.

Och den fick mig att minnas vad vår egen badanka pysslade med en dag i juli...
Jag och skruttan hängde i badrummet där hon plaskade på i sitt lilla kar. Hon hade börja resa sig mot det mesta nu och stå och ville såklart även stå i badkaret. Det var ju himla spännande att sätta sig igen i vattnet när det plaskade till om rumpan och vattnet stänkte vida omkring.
Så när hon efter en uppställning liksom blir kvar i rörelsen så ser jag det välkända rynket i ansiktet och hinner tänka "men hon kan väl inte bajja i badet???" Och sen ett PLUMS.
Jag ropar på Pål i vild panik och vet inte om jag ska springa fort som tusan med henne till skötrummet, hålla kvar henne eller sätta henne över toa. Jag lyfter upp henne så pass att hon har fötterna på kanten av badbaljan och hör då PLUMS, PLUMS ! Två kottar till!
Pål kommer infarande med mobilen i högsta hugg och ska ta kort på eländet! Jag som trodde jag skulle få hjälp men då har han istället sprungit runt och leta efter sin mobil.
Hon såg rätt olycklig ut skruttan där hon stod på tå medans pappa tar kort, och mamma skrattar som en tok.

Förlåt Linnèa, hoppas inte internet finns när du är stor nog att läsa, men det var faktiskt sjukt roligt!

Gasigt

2009-01-11T23:16:00.006+01:00

Igår kväll var jag ju som bekant själv hemma.
Det var svårt att bli trött och jag låg i soffan och slökollade tv sent som tusan. Fastnade på Animal Planet och programmet Djurpoliserna (vet inte om det var Houston eller Texas, men nått åt det hållet), det är helt sjukt hur en del idioter behandlar sina djur. Man blir fan kräkfärdig!

Men så i reklampausen dök det upp ett litet upprop om att vi inte ska äta så mycket nötkött för kossor producerar dålig gas ur rumpan (hålla, vem gör inte det). En söt liten film med ett viktigt budskap. Och en pruttande liten leranimerad kossa! Haha, jag asgarvade!
Kanske var jag ganska trött ändå, men den är faktiskt kul idag med!

Ensam

2009-01-10T23:10:00.000+01:00

Åh!
Ikväll är min andra helt ensamma kväll på ca 409 dagar.
Sambo är i England och fryser och tittar på fotboll och Skrutta är utlånad till sin mormor och morfar för övernattning.

Min första lediga kväll alldeles ensammen var jag ut med tjejkompisarna och gjorde stan kanske inte osäker men i alla fall lite gladare.
Dagen efter kräktes jag och mådde sämre än någon bakfylla nånsin. Jag städade då hela huset i hopp om att bota min dagen efter ångest. Jag minns inte om det funkade särskilt bra men det blev i alla fall rent hemma.

Så den här gången håller jag mig hemma i sällskap av hund, katter och mp3 spelare.
Och jag har kunnat sitta i soffan och inte göra någonting. Gött!

Tråktorsdag

2009-01-08T15:28:00.007+01:00

Pläää!
Just nu finns ingen blogginspiration alls. Inget klurigt lurigt och roligt att rapportera från hjärnkontoret. Min vardag kretsar just nu runt (förutom skrutta då såklart) MAT. Veckomatsedlar, inköpslistor, hacka, skära, steka, koka och äta. Men om jag ska komma i form till sommarn så är det väl vad som krävs, jag inbillar mig att det kommer rulla på av sig självt så småningom.

En halvknasigt men trevligt litet möte igår är väl det enda av bloggifierad standard som hänt sista veckan.

Jag var ute med barnvagn och vovve på vår vanliga promenad på förmiddagen då jag snubblade på C med sin barnvagn och vovve. I den låg en ,nästan sprillans ny, söt liten kille som firade 3 veckor ute i vida världen. Så som mammor gör blev det lite babbel om förlossning, sömnbrist, och annat som hör till när man är nybliven mamma. Näe, inget knasigt där alls, varken med C eller gullbäbisen. Till det halvknasiga hör att C är ex till mitt ex.
Så där gick vi, sida vid sida, med varsin barnvagn innehållandes barn med ny kille och varsin hund som när det begav sig införskaffades tillsammans med vårt gemensamma ex.
Ibland är världen inte stor, speciellt inte där vi bor.

litet

hopp

Delar smörgåsrån, någorlunda rättvist

Ahmen just det

2009-01-02T00:02:00.005+01:00

(ja skrutta håller faktiskt på att odla en riktig hockeyfrilla, hihi)

Nytt (h)år

2009-01-01T23:19:00.005+01:00

I sann anda med nyår och dess traditioner, NyÅrsLöften!

Jag ska:

Vara snällare (eller ja, inte gnälla så satans mycket) mot sambo

Ge mig själv en present varje fredag, en ny tröja, skiva, tidning eller bok tex.

Gå oftare till öppna förskolan, kom igen, det handlar om ca 2 timmar i veckan liksom!

Komma i form till Depeche konserten i Köpenhamn 30 juni då vi ska dit och minisemestra.

Skaffa mig ett körkort.

Skaffa mig ett jobb.

Fuldansa med mp3an och mina stora rosa hörlurar på skallen oftare (bara för det är så himla kul!)

Så, då var det ur världen.

Igår var det en lugn kväll på Gurragatan med vänner och TP, Retro och fyrverkerier. Alkoholintaget var för min del minimalt så nyårsdagendagen har faktiskt innehållit lite konstruktivt pysslande.
Förutom ett göddigt fotbad efter långpromenad så har vi har sammanställt en budget, jag och sambo utan att bråka och bitcha, för 2009. Så nu vet jag hur fattig jag är.

Men mitt liv är rikt på så mycket annat än pengar ändå!

Det bidde inte rosa...

2008-12-30T20:02:00.002+01:00

... det bidde turkost!

Efter en hel del duttande och kladdande och hånflinande sambomobbning så blev resultatet av min hårmålning lite turkost i luggen och sen en bred slinga i underhåret på sidorna. Nöjd? Ja, faktiskt.

Nu ska jag bara komma på hur jag ska få min farmor att gå på att det bara är att tvätta ur, he he he.

Här är lite bildbevis på kalufsen, tyvärr tagna med mobilen så kvalitén är ju inte den bästa. Det är lite mer "knalligt" än vad det ser ut på bilderna. Enjoy!

Yeah!

2008-12-29T13:19:00.004+01:00

Jag har knäckt den!
Somna-i-vagnen-under-långpromenad-koden!
Jag har testat hitan å ditan med olika tider och lite olika längd på våran förmiddagspromenad, men alltid lyckas skrutta somna nästan på en gång. Så hon är pigg och utvilad när vi kommer hem och jag mest önskar att få krypa upp i soffan med en kopp the och tina upp.
Å idag så funkade det! Hon somnade 2 minuter innan vi kom hem!
Efter försiktig avklädning av tröttfisen så har jag faktiskt hunnit druckit the, kolla runt lite på nätet och nu då, blogga!
Vardagslyx när den är som bäst!

Nu ska jag fortsätta lyxslappa medans det fortfarnade snarkas gott ifrån vagnen!
Häppåre!

Måla hår

2008-12-29T10:34:00.001+01:00

Ikväll är det banne mig dags! ”Fjortis”håret ska på!
Det är dags att återgå till den svartrosa kalufs som härjade på skallen för två år sen, innan blöjbyten, amning och sömnlösa nätter åt upp den energin som krävs för hårmålning.
Visst kan man tycka att svart och rosa hår är lite fjantigt på en tjusjuåring, men va fan…
Jag går ju och släpar på en kropp jag inte bett om, beställt, vunnit på tradera eller ens önskat av jultomten. Och i väntan på reFORMering så ska jag pynta den ellos-tant jag sakta men säkert har blivit till igenkänning!
Mera färg! Mera döskallar! Mera allt! Mera TESS!!!

2008-12-24T09:04:00.002+01:00

God Jul!

Doping

2008-12-21T21:01:00.003+01:00

I helgen har vi firat dopparedag.
Men utan dopp i grytan, det är ju några dagar kvar tills dess, utan lekt ”dopp-med-litet-barn-i-KostaBoda-fruktskål”!
Skruttan har blivit döpt av snäll och tålmodig präst här hemma hos oss. Jag förstår dock poängen med att döpa barn tidigt… Små skruttor som helst vill springa omkring trivs inte särskilt bra i lång dopklänning och definitivt inte att vara still i svettig moders famn i 20 minuter.
Men det blev fint ändå, riktigt fint.
Bara närmsta anhöriga, inget ”gud-halleluja”-babbel, Imse-Vimse-Spindel istället för en psalm och smörgåstårta istället för avancerad doptårta med krånglig dekor.

Och Anna Linnéa Ingrid i centrum. Precis som det ska vara.

Grattis

2008-12-18T09:02:00.002+01:00

Grattis på födelesedagen du medskyldiga till världens bästa unge!

pöss pöss och ha en superfin dag på jobb i storstan!

...som prästen sa!

2008-12-12T08:27:00.005+01:00

Jomen visst!
I eftermiddag kommer det en präst på besök hos oss. Linnéas stundande dop ska planeras och vi ska få lite info i allmänhet om dop.

Jag som aldrig ens har pratat med en präst tidigare kommer ju garanterat drabbbas av en släng Tourettes. Säga fan , jävlar, helvete och skit om vartannat. Nu är ju iofs prällen som kommer hit även fängelsepräst på småstadens gallerförsedda kåk så han är väl van med dåligt ordförråd och grova ordlekar ändå. (Ja, jag har den fördomen att tjyvar och banditer inte är så värst smarta... iaf fall inte de som sitter inne. De var ju dumma nog att åka fast!) Så en och annan svordom kanske han tål.

Men värst blir det nog för min sambo. Hur han ska klara besöket utan att få en redig fnissattack ska bli mycket intressant att se.
Han har nämligen under sista året lagt till sig, i hans tycke, den otroligt roliga ändelsen "...som prästen sa!" gärna med en småklibbig ton i rösten och ett gubbsjukt skrockande. Man kan få det mest oskyldiga kommentarer att låta småperversa.

" ex. jag - "kan du ge mig limmet?" han - "...som prästen sa, höhöhö"
jag - "idag kommer jag sent" han - "..som prästen sa, höhöhöhöhö

och då vi nyinflyttade sätter upp lite grejer på väggen, så ska det ju borras lite hål och användas plugg och skruv så är ju detta en klar favorit...

jag- "har du den där pluggen till hålet? " han- fniss, fniss "...som prästen sa, höhöhöhöhöhö!"

mmm, moget av en 39 åring, eller hur...

Fashionista

2008-12-12T07:44:00.007+01:00

Vår lilla skrutta har visat sig ha ett stort intresse för kläder, både våra, helst då tröjor med dragkedja som man kan dra upp och ner i evinnerlighet, men faktiskt mest sina egna pyttesmå plagg.
Då vi flyttade i augusti och så sakteliga började packa upp så var hon med och rev i kartongerna med kläder. Drog ut plagg för plagg och hade ögon som tefat när pappas långbrallor aldrig tycktes ta slut, gav ett glatt tillrop när hon lyckats få ut hela byxan. Slängde den sen nonchalant på golvet för att ägna sig åt ännu en djupdykning i kartongen för att finna flera mjuka skatter.

Hon älskar tvättdagar då jag väller ut smutskläder över hela golvet för att sortera i anpassade högar. Då grabbar hon tag i en byxa, helst någon av sina egna som är lagom lätta att bära på utan att snubbla, glatt bubblandes och försöker hon med stor möda att få den över huvudet. Fungerar inte det, vilket det oftast inte gör så krånglar hon in armen i ett av byxbenen och går sen med byxan hängandes som ett överdimensionerat armband. Och så hon fortsätter att klä sig med allehanda plagg, visserligen på fel ställen, men med samma entusiasm och glatt babbel och små promenader till spegeln för att kolla in hur just den outfiten ser ut.

Asså, är det här normalt beteende för en ettåring?
Eller är det en ny BlondinBella jag fostrar? En liten BlondinLea som kommer kräva att vantarna och mössa ska matcha sadelsskyddet till hennes trehjuling, att Ovve ska ha en liten burberryrutig väst och en chic liten gubbkeps, att katterna ska ha Swarowski beströdda halsband och arkitektritade klösbrädor och att hon skulle typ ba´dööö av piiinsamhet ifall jag kom och hämtade henne på dagis i gummistövlar, fleecetröja och oborstat hår.

Shit, jag ska nog redan nu spara en redig portion av hennes barnbidrag till hennes kommande klädkonto.

Mera studs i bollen

2008-12-11T13:59:00.002+01:00

Sådärja!
Nu sover skrutta midda och jag kan kanske få ner på pränt (några av) de vettiga saker jag klurade ut under nattens funderingsmaraton.

Jag har bestämt mig för att fixa körkort en gång för alla. Det är dags att slänga ”bilar går
förbannat fort och är knepiga och opålitliga”- rädslan åt sidan, borsta bort den som en envis dammråtta som legat i vägen för min karriär som räääserförare.
Bor man som vi i en liten skithå..flåt.. småstad så kommer man inte längre än vad man kan gå egentligen. Att handla på IKEA och försöka få med sig sin billyhylla på tåget är ju ingen omöjlighet, men förbaskat krångligt.
Så i januari ska jag å kära mor gå en liten handledarkurs å sen ska den gröna Skodan få veta att den lever!

För er som känner mig så vet ni ju att jag krashade på grund av mitt jobb för ungefär 2 -3 år sen. För att göra lång historia kort – Jag fick jobb i småland på butik i samma kedja som jag hade timanställning hr i stan, lämnade sambo sen sju år och flyttade ner till skogarna. Jag fick efter dryga halvåret en ny roll på jobbet, att gå från säljare till chef för en hel butik. Det gick snabbt och jag hann aldrig få någon utbildning. Mycket mera ansvar och jag trivdes bra till en början och växte såklart på kuppen. Men jag växte för fort och blev en hög men ranglig planta som inte klarade tyngden av det jag blev tvungen att bära. Jag bröt ihop totalt och fortfarande så ligger det och skaver en känsla av otillräcklighet.
För att fortsätta på linjen om mitt nyvunna bilintresse så är det som att ha en backspegel på axeln som visar en stor, mörk å tung lastbil fullpackad med självförtroendekäkande onödiga känslor och tankar. Den ligger och trycker tätt och blockar vägen för de där söta färgglada små Beetelcab-bilarna som vill fram och visa på att allt var inte skit där borta i Småland. Jag hade ju faktiskt himla roligt också, och jag vågade faktiskt mer än jag nånsin gjort innan. Jag ville bara alla väl men var oerfaren som chef och slet därför sönder mig själv istället för att ställa krav på andra och riskera att bli ”den elaka”.
Men det räcker nu. Jag har lärt mig och förhoppningsvis så inser jag när det är dags att säga stopp nästa gång. Så ur vägen äckliga lastbil!

Jag ska börja träna. Har man en ettåring som insett att springa är det roligaste som finns i hela världen så lär man försöka hålla jämnt tempo med henne. Hon förtjänar en mamma som törs gå till badhuset och som hon kan klättra tillsammans med i lekparken. Som inte uffar och huffar när hon ska resa sig från golvet och som inte hela tiden skäms för sig själv. Det är inte för min skull jag ska träna, så mycket tycker jag inte om mig själv än. Det är för hennes, för så mycket älskar jag henne.

Så från nästa vecka kommer det finnas en liten kommentar om dagens motion, och dagens teoriläsning av körkortslektyr. Så är det.
Hejja mig!

Inatt ska jag lyssna på combichrist å inte tänka så mycket.

Studsbollshuvud

2008-12-11T09:32:00.002+01:00

Inatt var mitt huvud fullt med tankar och funderingar. Istället för att vara stadigt förankrat i axlarna så kändes det mer som om huvudet var fastknutet i ett sladdrigt resårband. Det studsade än hit å än dit. Jag hatar sådana nätter, jag hatar att inte ha kontroll. Tankebanorna bildar på eget bevåg en oändligt gigantisk mindmap , det ena ger det andra och så är tankarna i full spinn, grenar sig och fröar av sig.
Men om jag skulle skriva ner hela min inre dialog och redovisa den här så skulle ni tro att jag
A) blivit sinnesjuk och helt klart är redo för den madrass-på-väggen inredda lyan, där män i vita rockar delar ut färgglada piller till småhispiga -i -tungortalande inneboende
B) är under påverkan av små glada svampar inköpta på suspekt internetsida med stroboskopblinkande banners och modeller i självlysande kläder i neon
C) aspirerar på tjänsten som Thomas di Levas alldeles egna rymdblomma.
Så jag gör inte det.
Jag ska istället skriva vad jag kom fram till om mig själv.

Men inte just nu, nu ska vi gå ner och äta frukost och byta blöja.

Kompisar från förr

2008-12-02T16:17:00.002+01:00

Inatt vaknade Linnéa i vanlig ordning vid ett- halvtvåtiden och i vanliga fall så somnar hon om när vi lyfter över henne i vår säng och hennes söta lilla huvud möter kudden mellan mamma och pappa.
Men inatt valde lilla trolltyget att bajja när hon stod i sin säng och vinglade, vilket jag inte kan komma på har hänt under natten sedan hon var pyttebäbis.
Hur som helst, jag knata ner med stinkfia och bytte utan att vara alltför babblig med henne. Hoppades att hon inte skulle piggna till för mycket utan att hon skulle somna om när vi rena och fräscha kom upp till sängen igen. Men näe.
Hon småbabbla lite och drog sen undan mitt linne och tittade förvånat på bröstet å sa ”Däee?” ”Jo det där är mammas tutte” sa jag pedagogiskt. ”Tuuutt” sa hon lite fundersam.” Japp, mammas tutte”, svarade jag trött och slött och tyckte det var nog med anatomiföreläsning och ville bara sova.
Då var det som det klack till i ungen! Hon blev superglad och började fnissa å babbla om vartannat. Jag antar hon kände igen bröstet från deras många och långa lunchmöten under hennes första sju åtta månader. Jag kan ju bara gissa men för mina vuxenöron så liknade det en konversation mellan två gamla kompisar där den ena har kommit upp sig i världen och den andra är fortfarande kvar på samma gamla ställe och sliter. Dvs. att den flashiga uppstickaren (skruttan) bara babblar på och den andra (tutte) hinner inte få en syl i vädret.

”Näemen tjeeenare Tuuutt! Fan hur är läge? Du det va ett tag sen, men det har varit så mycket, du vet hur det är, krypa, gå, springa. Bissi bissi!
Jo en annan har ju gått över på 12 månaders burkar nu så, haha, ah du hajjar, man bajjar ju som en kung numera! Morsan får ju springa å byta brunblöja hela tiden, haha!
Fyllde år i helgen också, fullt med folk, presenter och fåniga sånger, ah visst vettu. Litte seeegt mot kvällen bara, en annan är ju inte van och vara uppe på sånna galej! Föräldrar va! Haha!
Ah, näe, men KUL! Ha´re så jävla bra nu, å du vi får höras, haru mitt nummer? Tjaa! "

Och så avslutar hon samtalet med vad som kan liknas med en hederlig ryggdunk. Klatsch!
En smäll rakt i bröstet, aj aj.
Min lilla tokfia!

Massor 2

2008-11-20T08:15:00.004+01:00

Här är en liiiten glimt av vårt SY/datarum. Tyvärr får ni inte se mer eftersom rummet är helt överbelamrat med kartonger med sånt som ska upp i hyllor. Dvs en massa fåniga fotbollsböcker och en massa vackra mjuka tyger.
Temat i rummet blev de ursöta tjejerna på gardinen, plockade ut en mörkrödorange färg och en tråkbeige ur den och ramade in våra skrivbord med den rödorangea. Sen fick även tjejerna pryda Påls databord, de ligger och kläms under en glasskiva.
Tilläggas ska att jag egentligen ville ha ett helt eget syrum där jag kunde härja precis som jag ville, låta en kaosartad ordning råda. Men se det gick inte!
Så nu har Pål ett HÖRN och det får räcka för honom, så det så.

I översta högra hörnet på bilden syns också skrutta som kommer inkrypandes (och det syns också ett tapetbord, det är äntligen bortstädat), förmodligen med intentionen att rycka alla böcker ur bokhyllorna som står längs med väggen bakom dörren.
Jag vet inte om hon är en blivande bokmal eller om hon bara gillar att jävlas. Jag tror på det senare.

Nattamat

2008-11-19T22:33:00.004+01:00

Jo, jag vet. Dessa chokladbollar är inte nyttiga på någe vis, inte gi-vänliga, säkert en massa points och förmodligen är det alldeles för sent att äta dessa färglada sockerbomber. Men det skiter ja gi!

Sömnbrist

2008-11-19T16:59:00.004+01:00

Vi har köpt nya täcken. Mellandyra fina wannabe-täcken. Det är nämligen fibertäcken som poserar som duntäcken, på nått vänster så har fibern imiterat ett dun och spelar nu rollen som en fluffig liten fjäder.( För den som vill veta mer om dun å fiber och sådana grejjer så kolla här.)
Det jag ville säga var att jag trots dessa fina fuskdunsfluff har svårt å sova. Och det är ju iofs inte ovanligt för småbarnsföräldrar, men jag tänker gnälla lite ändå.
Jag har alldels för mycket huvudet som snurrar nu innan skruttas ettårskalas, hennes dop och familjens julfirande. Och eftersom jag är envis så jag är dum så vill ju jag fixa kakor och tårtor och presenter själv... Dumma mig!

Men ikväll ska jag iaf försöka få ner mina mentala kom-ihåg-listor på papper så jag slipper gå igenom dem i skallen varje natt. Jag får dessutom nya ideér hela tiden, på inredning, på kakor, muffinsexperiment och små fina klänningsmönster till skrutta.
Tänk om man kunde be den kreativa avdelningen i hjärnkontoret att ta semester, resa bort lite över helgerna och låta de ideér som redan finns få chansen att testas och förverkligas/förkastas.

Aja, när jag var ute på promenad idag, med snöflingor på mössa och vagn så kom jag att fundera på min sömnbrist, vilket fick mig att fick mig att tänka på låten Insomnia med Faithless, som fick mig å tänka på tider då jag faktiskt kunde sova genom det mesta. På den tiden hade jag en sambo som spelade i metalband och det var aldrig något problem att somna när de repade, vilket (o)ljud man närmast kan likna med jordskred för den som inte är invigd i metalmusikens tonarter.
MEN då hade jag ju inte barn heller, eller ett radhus som ska inredas och då firades julen på... ska vi säga... blötare tilställningar än runt gran och skinka med familjen.
Jag föredrar faktiskt mina anledningar till sömnlöshet före mina ungdomssynder, de är helt klart mycket mysigare även om de är mer stressande. Men allt blir ju vad man gör det till, jag får sänka kraven lite så kan jag nog somna under wannabe täcket ändå...

Faithless är verkligen inte metal så passa på och lyssna ni mä!
(valde inte Insomnia utan God Is A DJ,som jag gillar mera, så skutta loss!!!)

Massor 1

2008-11-19T08:39:00.003+01:00

Så!
Ett litet smakprov på "massor".
Det här är skruttas rum där vi lagt in en rutig vinylmatta och tapetserat väggarna med rosa och döskallar. En jäkligt bökig tapet som var ute efter att riktigt göra livet surt för oss. Men vi vann! Och det blev jättebra!
Den lilarosa fotöljen har i sitt tidigare liv varit tråkbeige men efter ett varv i tvättmaskin med lite ny färg så blev den så här glad och matchar den lilla mattan från Ikea.
Garderobsdörrarna var vitgrå och inte ett dugg skojiga men nu är de klädda med limegrönt tyg med vita prickar.
Det fattas lite hyllor och en gardin ska på plats och garderoberna ska inredas men det är en god bit på väg att bli färdigt.

I väntan på mamma

2008-11-18T08:00:00.005+01:00

När gullunge och vovve ser ut så här inför promenaden så vet man att man har för lite i huvudet och för mycket i benen. Mycket spring för att hämta nycklar, vantar, bajspåsar och så tillslut kameran fick kompisarna att tröttna och sucka.

Little Devil

2008-11-17T20:42:00.005+01:00

Så här kul kan man ha som föräldrar när man har en linslus till dotter. Två klistriga majskrokar och en liten stund i Photoshop och voila!

Jag har inte gått i ide...

2008-11-17T13:07:00.004+01:00

...jag har bara haft massor att göra. Ska försöka få upp lite bilder på detta "massor" senare så ni ser att jag inte bara har latat mig utan har faktiskt varit kreativ och påhittig. Och förbannad, svettig, kletig, dammig, glad, trött, sur, fläckig och andra fina adjektiv man blir när man målar och tapetserar och klipper och klistrar :-)

Dagens glada min går till det fina vädret! Hällååå solen!

Dagens sura min går iaf till surkärr... flåt, damen som var ute med sin äckliga, gläfsiga schnauzer. Hundpecklot drog tanten framåt med sin tunga hängande å ögonen halvt utploppade ur hans puckade skalle."Å han är så nyfiken å vill lukta på alla", kvittrade tanten. "Jahaaa", sa jag och gick förbi utan att låta Ollie hälsa på dregglot. Då säger tanten högt så att jag ska höra såklart, "NÄÄÄE, DE VILLE INTE HÄLSA PÅ DIG IDAG LILLA GUBBEN!" med en gnällig "tyck synd om lilla stackars vovven som är ensammast i hela världen"röst. Bläh!
Min hund är smart. Han brås på sin matte och vill inte umgås med gläfsiga, högljudda vovvar med bekräftelsebehov. Vi gillar dem tysta intelligenta typerna som har mer än tre hjärnceller ovanför halsbandet. Och som inte har en färglad tant efter sig i kopplet...

Bowling och Glans

2008-10-12T11:26:00.009+02:00

Igår kväll var vi barnfria och passade då på att träffa de "alldeles-för-sällan-träffade" tjejerna med deras respektive för en bowlingrunda.
Det gick... sådär.

Men helt klart bättre än sist jag bowlade, då jag spenderade min tid å mina tankar på ett par gravidbrallor som satt mindre bra och hela tiden kanade ner. Det är svårt å bowla med nerhasade byxor!

Den här gången satt byxorna kvar där de skulle men ändå blidde det bara en strike på tre serier. Nått jag däremot fixade var å få klotet (uups, höll nästan på å skriva bollen...) å studsa upp från rännan å slå ner käglorna bakifrån :-) Fel på banan hävdade mina medspelare. Talang, precision å klot slängt med snitsig skruv hävdade jag. Satte den "skruven" en tre, fyra gånger faktiskt!

När sambo å jag kom hem på kvällen så slog vi på tv:n å slöglodde, å hittade till min stora glädje Johan Glans babblandes på svts "Videokväll med Luuk".

Han är så himla bra på någe vis, söt å rolig såklart, men inte så uppenbar, mera finurlig. Han står på min lista, ni vet en sån lista som Ross i Vänner har ;-)

Det står några till på listan men dem kan vi ta sen.

Bekännelse

2008-10-10T12:47:00.007+02:00

Jag har en last...
eller egentligen har jag säkerligen en hel del medvetna å omedvetna laster, men nu handlar det om en speciell. Den som gör att jag vill helst hålla mig hemma mellan kvart i tolv å kvart i ett på vardagarna. Den varken luktar eller smakar något och den är heller inte dyr och den skadar eller stör ingen i min omgivning. Men den är pinsam...
Jag gillar "Hem till gården"!
Emmerdale som den heter egentligen, en engelsk såpaserie som utspelar sig i en liten by i West Yorkshire, handlar egentligen inte om nånting som kan få en å bli en mer intressant å intelligent människa. Å den utvecklas i ungefär samma takt som den äppelkärna man råkade svälja som liten och trodde den skulle gro i magen å att det skulle börja växa ut äppeltätagrenar genom öronen, dvs inte alls. Man kan lätt missa en hel veckas avsnitt å fortfarande hänga med hyffsat i vad för skandaler å katastrofer som utspelats i den lilla byn.
Men jag gillar det, det är tryggt å veta att Dingels familjen fortfarande småfifflar, att Kings fortfarande är usla affärstyper å att mesprästen fortfarande är mesig.

Å så passar det så bra i tid på dagen för Lilla Li's sovstund, så vi brukar lägga oss på soffan under en filt å mysa till skumraskaffärer å triangeldraman. Hon somnar förvisso innan signaturmelodin i början är slut, men jag är säker på att de korta ögonblick hon vaknar till å tittar upp gör att hon hänger med hon också.

Det händer dock när det varit ett riktigt uselt avsnitt att jag dröjer kvar vid tvn å tittar på nyheterna som kommer efter, bara för å balansera upp det hela.

Gråtrist

2008-10-09T22:42:00.006+02:00

Blä!
Idag har varit sån gråtristdag då jag inte har haft nån energi alls till å göra något annat än busa å pussa på Lilla Li. Fullt tillräckligt kan vissa tycka men då har ni inte sett den tvätthög som konstigt nog bara växer å växer. Det kan tom vara så illa att skruttan faktiskt hunnit växa ur vissa kläder som gömmer sig långt ner i tvättpåsen...

Asså jag tror inte riktigt jag vill veta vad som gömmer sig längst ner i påsen. Plagg som borde fått sitt varv i tvättrumman för länge sen har kanske lessnat å börjat organisera sig. Bildat
en (tvätt)fackförening som kommer stå å stampa med små broderade plakat när jag vågar mig på en djupgrävning i det textila berget. "Rätt till tvätt!" "Centrifugera mera!" "Vi vill vara vårdad klädsel!"
Stinkande strumpor å bäbisnerkräkta tröjor kommer stå arm i skaft å skalla "Inge´mera smutsig byk, fattar hon inte ger vi na stryk!"
Ni förstår ju att det är snudd på livsfarligt å tvätta! Bäst å vänta till helgen å låta sambo ta sig an demonstratörerna, han är bättre på å förhandla än vad jag är :-)

Förutom tvättskräcken som jag tillagt mig idag så har jag anmält mig som tigerfadder på http://www.wwf.se/ . Jag tycker nämligen att tigrar är så galet vackra! Stora å starka men ändå blir man sugen på å gosa med dem. Buffa med deras stora fina huvuden å klia dem bakom öronen. De behöver få finnas kvar så Lilla Li också kan få bli kär i dem!

Läskigt

2008-10-09T12:32:00.001+02:00

Igår hände en så skum grej.
Vid elva tiden på kvällen ringde min mobil , "dolt nummer". Så sent på kvällen å dessutom dolt nummer så börjar ju hjärtat slå lite snabbare å man hinner tänka många hemska scenarion innan man svarar.
Jag svarar ett "hallå?" å i andra änden så är det nån som antingen skrattar eller gråter. Jag säger hallå igen å får då tillbax ett "haaaaaalååå". Jag frågar vem det är å får "Vem det är? Det är ju XXX." Jaha säger jag vilken XXX?. Å männska fortsätter som det är självklart vem han är, att vi skulle ha snackat med varann för tre år sen, å att jag skulle veta vem han är. Han var riktigt flummig å förmodligen påverkad av vad som bara kan va intelligensbefriande berusningsmedel, för han ville verkligen inte förstå att jag har ingen jäkla aning om vem det va! Jag kände att jag blev riktigt förbannad till slut men innan jag hann ta reda på vem i h*vete han var så dog batteriet i telefonen.
Satte mobben i laddaren å nån halvtimme senare ringde det igen, "dolt nummer". Den här gången svarade sambo å då var det ingen skummis som ville prata längre, utan la på på en gång.

Förmodligen var det väl nån som satt å fyllna till på lill-lördagen och kände sig fruktansvärt ensam å desperat, men det är ändå lite äckligt. Nån har kollat upp mig, i jakt på mitt nummer (eller nummer till nån annan Terese i stan där vi bor) hittat det å bestämt sig för å ringa mitt i natten... huuu!
Jag blev riktigt illa berörd å hade svårt å somna inatt...

Sisådärja!

2008-10-08T22:07:00.000+02:00

Så! Nu finns du äntligen min lilla blogg!
Du som funnits å snurrat i min skalle alldeles för länge, som nu äntligen får komma ut i cyberrymden å leka med de andra fina bloggarna som finns därute.

Just nu har du inget exakt tema eller inriktning förrutom att fungera som en ventil för min alldles för trångbodda hjärna. Låta den "gamla grå klumpen" få pysa ut lite tankar å funderingar så att sådana viktiga saker som nära å käras födelsedagar, BVC-tider, inköpslistor å vart jag sist la fjärrkontrollen till tv:n, ska få plats att kommas ihåg å kommas ihåg i hyfsat rätt tid. Inte tre veckor senare...

Men jag har en plan...
Å det är att du ska få mig å bli en bättre människa på alla sätt å vis!

Hjälpa mig gå ner i vikt med koll på vad jag stoppar i mig, koll på motion eller snarare bristen av motion. Gravidkilon som elakt nog hänger kvar å spelar dumma å inte fattar att det är 10 månader sen lilla skruttan kom till världen ska få sig en rejäl överraskning!

Hjälpa mig att se hur mycket jag har att vara tacksam å glad över - få mig mitt tröga mähä å sluta deppa å gräva ner mig i grubblerier som egentligen bara är hjärnmonster som spökar, vilka jag skapat på alldeles eget bevåg av nån mindre intelligent anledning.

Hjälpa mig å tro på mig själv för en gångs skull! Så jag kan knocka hjärnmonster å annat energislukande tvivel dit den berömda pepparn växer!

Allt det här är ju mycket å lägga på en alldeles färsk liten bloggs späda axlar, så vi tar det som det kommer. Just nu räcker det alldeles utmärkt att du lyckats bli till ...
Välkommen min lilla blogg!